För mig.

Jag saknar Sydamerika. Det var nyttigt. 

Jag uppskattar Sverige. Det är tryggt.

Jag drömmer om Asien. Det blir snart.

Sydamerika, såna klyftor. Kontraster. Rik och fattig. Åsnor, näsbjörnar, kollibris. Högt och lågt.

Brasilien, Rio gav mig de sjukaste kontraster jag någonsin sett. Klyftorna där är helt sanslösa. 

Jag såg en facebookstatus när jag var i Rio om hur sjuka klyftorna är i Sverige. Och ja, plockar du överklass och jämför med de som har det sämst ställt i landet är det kontrast.. Men i Sverige har vi också väldigt många klasser däremellan. Det syns inte så tydligt att vi har klasser här som det syntes i Rio.

Sen kan man inte klaga på klass skillnader när man glatt tar hela sin skatteåterbäring och köper en ny tv för att sen sitta och säga att "allt beror på invandringen". Då borde man nog lagt pengar på en ny hjärna istället. 

I Argentina åt jag kött, kontrasten mellan rik och fattig var inte så skarp i Buenos Aires.  Foz do Iguaçu som gränsar mellan Brasilien och Argentina var också ganska lugnt på den fronten.

Så flög vi till Peru. Det värsta men bästa. Höjden är svår att vänja sig vid. Imponerande att alla där orkar får runt hela dagarna. Men man lärde sig uppskatta det lilla något här. Ingen asfalt och jordbruket är stort. 

Såg knappt någon utan hem. De fanns många fina hus uppåt bergen och det kändes som ett väldigt tryggt samhälle.

Panama, vad kan jag säga. Kändes levande och man uppskattade verkligen värmen efler Peru!

Häftigt att se kanalen med. Men ännu en gång fick man se hur det fattigare drabbades av att deras jord ska plöjas för något de inte ber om. Klart indianerna stod chanslösa. Och nu vill de göra likadant igen?!

Mexico, som ska vara det osäkraste landet i världen enligt många. Så mycket kärlek. Träffade EN otrevlig människa. Men områdena jag besökte hade fantastisk atmosfär och kultur. 

I övrigt bjöd Sydamerika på människor från såväl Nordamerika som Oceanien och Asien. Européer och härliga kvällar. 10/10. 

Träffade så mycket folk som jag vill träffa igen!

Människor som dessa här ovan är anledningen till att man aldrig hittar mig på Badoo, match eller liknande. Detta är den helt vanliga inkorgen på facebook vilket får mig att vilja ta bort min facebook och bo sätta mig i en hydda ute i skogen. Tycker ändå jag är ganska tydlig. 

Tänkte bara förklara inlägget igår.. Hade ju lite bråttom iväg i och med att Nora stod och väntade.. 

I alla fall, saken var den att denna kille började ragga på mig när jag jobbade på Bryggan 12/1 enligt honom.. Sen blev han alltså dumpad iförrgår av sin tjej som han har varit tsm med i ca 1 månad.. Enligt facebook sedan 2/1 och vad säger han till mig? Jo att "enligt henne blev vi tillsammans då".. Hur smart liksom? 

Jag har nontolerans vad gäller otrohet och tycker att är man tillsammans med någon så är man. Då ska man INTE ragga på någon annan. 

Därför tyckte jag det var jävligt korkat att komma och gnälla hos mig och försöka få medlidande när han gjort en sån grej. DESSUTOM hade han ett behov av att verkligen försvara sig och gick in för det och då får man bekräftat att han själv vet att han gjort fel. 

 

Ville förklara detta eftersom vissa människor tog illa vid sig. 

För alla fina kommentarer ni har lämnat de senaste dagarna! Värmer mig i höst rusket. Underbart att se att det fortfarande finns människor som är trevliga mot folk som de inte känner i verkligheten. Men kan slänga in en lite kommentar som lyser upp i vardagen. Ni är fina människor ni! Fortsätt vara som ni är! ♥ Ha en fin söndags kväll! 

Hej! Hoppas allt är toppen med er! Jag ska strax trippa ner till gymmet och köra kondition. Fick kickstarta med en Celsius idag. Vaknade av mig själv vid 11, men var ändå trött. Kunde dock inte somna om, så har legat med mobilen avstängd och chillat med Two and a half men. Ja, jag har sett hela säsong tio sen i onsdags typ haha. Miley Cyrus gästar ju, givet val liksom. Nä, men jag älskar Two and a half men, och Miley Cyrus!

Jag får gå emot strömmen. Typ alla mina vänner hatar hennes nya jag och säger att det är respektlöst mot alla hennes yngre fans att göra en tväromvändning från Hannah Montana till Miley Cyrus. Jag vill säga det att jag förespråkar inte rökning, droger etc överhuvudtaget. Jag har aldrig testat någon form av tobak eller nikotin, den enda drog jag använt är väl alvedon (vid smärtlindring) och alkohol. 

Däremot tycker jag Miley har sin rätt att växa upp, seriöst. Hon är ingen tonåring längre (googlade och insåg just att hon fyller 21 idag, Grattis till henne)! Hur som helst har alla rätten att växa upp och någon gång måste hon få sluta vara en barnidol om hon har potentialen. Jag menar, Hannah Montana säsongerna kommer alltid finnas kvar, antagligen kommer nya barn se säsongerna och filmen hela tiden. Ska hon anpassa sig till vilka som ser Hannah Montana hela tiden lär hon sluta som Amy Diamond, inget illa, hon gillar nog vad hon gör. Trivs man med det är det inget fel. Men man måste också trivas med det man gör, eller hur?! 

Jag tycker hon är sjukt ball som har vågat tänja på gränserna och göra en omvändning för att nå större publik. Tror dock många är sura över att hon lyckats så bra som hon gjort med sitt nya genombrott. Heja henne!

Oj, kom visst lite ifrån ämnet, nu får jag hoppa ner till gymmet och springa av mig lite. Puss

Jag känner att jag måste skriva om detta. För jag har stött på det i olika grad under så många år.

Det känns som att omvärlden har missuppfattat hela grejen. Ätstörningar vad är det?

I skolan idag fick vi frågan vad finns det för ätstörningar och svaren läraren fick var anorexi och bulimi.

Ja, det är ätstörningar, men det finns så många fler. Bara att de är mindre välkända, men de existerar fortfarande.

Bland annat finns även diabulimi och ortorexi. Diabulimi är en ätstörning som kan drabba diabetiker, de mixtrar med maten och insulinet. Ortorexi handlar om träning och stenkoll på vad man stoppar i sig när etc.

Det omvärlden verkar ha missuppfattat däremot är att man inte väljer att ha en ätstörning. Det är inget jävla val.

Jag har hört så många gånger saker som "hon vet att hon är smal" "hon gör det för uppmärksamheten" etc. Gällande just människor som lider av ätstörningar.

Det är ingen som har valt att leva med en ätstörning. Det är ingen som vaknar en dag och tänker nu ska jag skaffa anorexi.

För det finns nog ingen människa som vet vad en ätstörning är som faktiskt skulle vilja ha en.

 

Ätstörningar sätter sig i psyket, precis som bland annat depression gör. Ofta sitter det faktiskt ihop, ätstörningar och depression. Det sätter sig djupt. Det är något som är svårt att leva med och till och med leder till livshotande tillstånd i vissa fall. Tankarna går inte att kontrollera.

 

Det kan börja med att man tänker jag ska banta ner mig 10 kg, sen är jag snygg. När de där tio kilona är borta har personen ifråga kanske tappat kontrollen, det går inte att sluta. Man måste kontrollera varje kalori, man måste gå exakt så mycket. Flera kilon skalas av den nu redan smala kroppen.

 

De flesta fall upptäcks av vänner i personens omgivning, men det kan ta ett bra tag.

 

Att lämna en vän med en ätstörning. Kan vara bland de mest egoistiska valen en människa kan göra.

Så, du tror din kompis gör det med flit, att den vill må dåligt, bli så smal att kroppen inte orkar med?

Man väljer inte att inte äta, man kan inte äta. Personens läppar blir en psykiskspärr. Maten kommer inte förbi, och gör den det så vill den helst av allt bara upp igen.

 

När jag gick i åttan blev en av mina vänner drabbad av anorexi. Jag frågade henne hur omöjligt det kändes att äta. Är det lika omöjligt som att kunna flyga, eller lika omöjligt som att hoppa högre i höjdhopp? Det är lika omöjligt som att kunna flyga.

 

Även om det är svårt att se sin vän må så fruktansvärt dåligt så är det inget som gör en så stolt och lär en så mycket som att följa dens resa tillbaka. Resan tillbaka är ingen lätt väg och det finns ingen express buss. Det går upp och ner. Det behövs någon att hålla i handen, så varför inte ställa upp för din vän som resesällskap?

Det är så värt det, för även om du själv kanske mår dåligt av beteendet din vän har så kommer du inte få den att må bättre av att vända ryggen till när den behöver dig som mest. De vänner som gör sånt är såna vänner som kommer vara svåra att förlåta efter ett tillfrisknande.Var där ställ upp, inse hur stark din vän är som inte har valt sjukdomen men har valt att bli frisk. Det kallas vänner i vått och torrt.

Kom på mitt inlägg om köttindustri som uteblev igår.

 

Såhär är det, anledningen till att jag blossade upp igår när jag läste ett inlägg om att Sveriges djurhållnings regler skulle vara bättre än Danmarks. Det beror på att jag i höstas tillsammans med två tjejer till under ett ämnesövergripande projekt i samhällskunskap och naturkunskap valde att skriva om djurhållning och matproduuktion. Vi jämförde med flera länder. Kollade på tabeller och så vidare, sedan vi började skriva på detta projektet har mitt intresse för mat och djurhållning växt något oerhört. Jag är ganska insatt i vad man bör och inte bör köpa.

 

Det vi främst ville veta när vi var klara med arbetet var: är svensk djurhållning bättre än övriga världens djurhållning?

Det tog inte lång tid innan vi insåg att detta mer var ett rykte än en sanning. Vi kollade flera hemsidor, tidningar och tabeller. Man kan då se att Sverige har bland de sämre djurhållningslagarna. Då vi hade minst stjärnor i nästan alla protokoll.

Bland annat har vi ingen lag som säger att man måste bedöva en gris innan den kastreras, (i Norge är detta förbjudet och i Danmark är diskussionen igång vilket den inte är i Sverige) kan ni tänka er hur jävla ont det skulle göra om någon ryckte ut er livmoder eller skar av er kulorna utan att bedöva er först?

Suggor står fixerade, kultingar äter sina rumskompisar och liknande i konventionella (ej ekologiska) jordbruk.

Det finns en dokumentär (känsliga tittare varnas) som heter Ett liv som gris som jag tycker ni borde spana in innan ni kritiserar andra länders köttindustri och djurhållning.

 

För att köpa en glad gris bör man inte satsa på att köttet ska vara svensk utan ekologiskt. Nu vet jag att folk kommer kritisera de dyra priserna, men då kan jag säga att det är en investering i din, miljöns och även djurens hälsa. Lagarna för de ekologiska jordbruken är strängare och dessutom mer kontrollerade än konventionella jordbruk.

Kollar man dessutom på området omkring de ekologiska jordbruken så kan man se att där finns ca 30% fler arter av växter och djur än vad det finns runt ett konventionellt jordbruk.

 

På ett ekologiskt jordbruk ligger bland annat kraven att man inte ska föda sina höns och grisar på majs, industriellt framställda proteiner, sojabönor eller liknande. Inga bekämpningsmedel ska användas och djuren ska få beta ute i det fria.

För att se att dessa lagar följs åker djurskyddsinspektörer runt på ekologiska gårdar i Sverige och besöker dem 1-2 gånger per år.

 

Ca tre miljoner grisar slaktas i Sveriga varje år och av dessa är det runt 95-99% som aldrig har fått böka ute.

 

Så väljer du att köpa ekologiskt kött kan du äta det med bättre samvete för både din egen, djurens och miljöns skull.

Du slipper de bekämpningsmedel som finns i det ej ekologiska köttet också för den delen, som vandrar vidare in i din kropp.