För mig.

Jag saknar Sydamerika. Det var nyttigt. 

Jag uppskattar Sverige. Det är tryggt.

Jag drömmer om Asien. Det blir snart.

Sydamerika, såna klyftor. Kontraster. Rik och fattig. Åsnor, näsbjörnar, kollibris. Högt och lågt.

Brasilien, Rio gav mig de sjukaste kontraster jag någonsin sett. Klyftorna där är helt sanslösa. 

Jag såg en facebookstatus när jag var i Rio om hur sjuka klyftorna är i Sverige. Och ja, plockar du överklass och jämför med de som har det sämst ställt i landet är det kontrast.. Men i Sverige har vi också väldigt många klasser däremellan. Det syns inte så tydligt att vi har klasser här som det syntes i Rio.

Sen kan man inte klaga på klass skillnader när man glatt tar hela sin skatteåterbäring och köper en ny tv för att sen sitta och säga att "allt beror på invandringen". Då borde man nog lagt pengar på en ny hjärna istället. 

I Argentina åt jag kött, kontrasten mellan rik och fattig var inte så skarp i Buenos Aires.  Foz do Iguaçu som gränsar mellan Brasilien och Argentina var också ganska lugnt på den fronten.

Så flög vi till Peru. Det värsta men bästa. Höjden är svår att vänja sig vid. Imponerande att alla där orkar får runt hela dagarna. Men man lärde sig uppskatta det lilla något här. Ingen asfalt och jordbruket är stort. 

Såg knappt någon utan hem. De fanns många fina hus uppåt bergen och det kändes som ett väldigt tryggt samhälle.

Panama, vad kan jag säga. Kändes levande och man uppskattade verkligen värmen efler Peru!

Häftigt att se kanalen med. Men ännu en gång fick man se hur det fattigare drabbades av att deras jord ska plöjas för något de inte ber om. Klart indianerna stod chanslösa. Och nu vill de göra likadant igen?!

Mexico, som ska vara det osäkraste landet i världen enligt många. Så mycket kärlek. Träffade EN otrevlig människa. Men områdena jag besökte hade fantastisk atmosfär och kultur. 

I övrigt bjöd Sydamerika på människor från såväl Nordamerika som Oceanien och Asien. Européer och härliga kvällar. 10/10. 

Träffade så mycket folk som jag vill träffa igen!