När jag den 31 maj tog studenten så kom både mormor och morfar hit för att fira mig, jag blev så lycklig över att de båda var pigga nog att delta! Den dagen kunde man inte se ett tecken på att min kära morfar mindre än en månad senare skulle lämna jordelivet och få vila i frid. Den 29 juni somnade han in på Halmstad sjukhus. Ganska precis en vecka efter min student, lördags morgonen åkte han in och sedan fick han tillbringa sina sista veckor bland nåla och syrgas.

Jag är så otroligt glad för allt min morfar har gjort för mig, det var han som stod för en stor del av min uppfostran och utan honom hade jag verkligen inte varit den jag är idag.

Jag är glad att jag hann tala om för honom hur mycket han betydde för mig även om han halvt sov så är jag ganska säker på att han hörde mig.

 

I torsdags på begravningen var det väldigt ångestfyllt, jag hade blandade känslor. I mellan åt kunde jag hålla tillbaka tårarna när jag blundade och tänkt "han har det bättre nu", men så fort jag öppnade ögonen och kollade på kistan så kunde jag verkligen inte förstå att han låg där i, min morfar.

 

Begravningen var riktigt fin och jag vill tacka alla som kom dit och tog farväl av morfar så himla mycket. Det värmer så otroligt mycket att se att han betydde så mycket för så många.

Sen vill jag tacka mina fina vänner, Nora, Lynn, MP och Sofia som har stått vid min sida under hela hans tid på sjukhuset och sedan även efter. Självklart även min fantastiska pojkvän som har gjort allt för att jag ska må lite bättre hela tiden, guldvärd!

 

Morfar, jag är glad för den delen av mitt liv som du var med. Du var en seg jävel som dom sa, men även en seg jävel ger upp förr eller senare. Du kommer alltid vara en del av mig och jag älskar dig för den du var och allt du har gjort för mig. Vila i frid, Carl-Gustaf. ♥