Ja, jag är min nummer ett, alla gånger! Människor i min omgivning kommer komma och gå, men jag kommer ju alltid få leva med mig själv. Så vem ska jag vara snällast mot, någon som jag inte vet när den får för sig att överge mig eller någon som jag vet alltid kommer finnas där. Man ska inte ta sig själv förgivet, för plötsligt så märker man att man håller på att ta knäcken på sig själv. 

 

Jag har varit den som alltid ska vara där, alltid finnas för sina vänner och allt. Tillsist efter att ha hört typ 1 000 000 gånger från lärare, vänner och familj, då insåg jag att jag måste ta mig själv först. För vem kan jag få att må bra om jag inte mår bra själv? Vem ska älska mig när jag inte älskar mig själv? 

Jag klarar av att släppa mitt sociala liv ett tag för att tänka på mig själv, unna mig en dag i soffan, ta ett bad eller bara läsa en tidning. För jag älskar mig själv.