Varför är du så glad hela tiden? Tro mig, detta må vara det konstigaste någon någonsin frågat mig. Men sen inser jag att jag nog uppfattas som ganska glad. Vilket kan bero på att jag är väldigt utåt, social och ler typ konstant. Men alla har vi en bristningsgräns. Vi är ju människor liksom. Det faller sig naturligt med dåliga dagar, jag har många dagar då jag inte är på topp.

 

När jag fick frågan om varför jag var så glad hela tiden så började jag ändå tänka igenom hur jag kan vara så glad? Och jag kom fram till att det kanske inte är så självklart som jag trodde. Men jag är allmänt nöjd med livet. Jag har trots allt gått igenom en hel del svåra perioder i mitt liv och på något sätt kommit hit, där jag är idag. Det känns skönt för min del att kunna göra andra glada och se allt svårt jag gått igenom som erfarenheter istället för misslyckanden.

Idag kan ju avslöja att jag innan satt med matteboken och fick tårar i ögonen för det kändes tungt, men sen tänkte jag "värre saker har jag klarat, nu fan sätter jag igång". Och det gjorde jag också.

 

Detta är första inlägget i en ny kategori - mina erfarenheter 

Det kommer att blotta sådant som jag har haft svårt att erkänna för folk och prata om. Och handla om hur jag blev jag.